Ja, det är det verkligen. Jag kan inte säga och vara helt ärlig att jag aldrig kommer att dricka alkohol mer, men jag kan med säkerhet säga att ingen häller i nåt i min dricka som inte ska vara där igen. Jag tänker här med ha stenkoll på det jag dricker oavsett vart jag än är. Men nog pratat om det. Nu är jag på fötter igen och ikväll är det träning. Jag ska alldeles strax ta hand om disken som tar upp stora delar av diskbänken nu. Det känns ju som om det är det minsta jag kan göra nu när något kött hällt nån stinkande vätska över all nytvättad tvätt i mamma och pappas sovrum. Det är ju knappast ok va?! Sedan ska jag ta en promenix bort till Filmtajm och lämna tillbaka två filmer.

 Jag, mamma, pappa och Gurra såg en jättesorglig film igår. En verklighetsbaserad film om en man som hittade en valp på en tågstation en kväll. Hunden visade sig inte ha någon ägare och blev genast fäst vid mannen som tog med sig hunden hem. Hans fru ville inte behålla hunden till en början men hon insåg hur mycket dom tyckte om varandra så hon gav tillsist med sig. Hunden följde mannen till tågstationen varje morgon och sedan snällt hem igen, och varje kväll när mannen kom med tåget hem igen satt hunden på samma plats som alltid och väntade. Samma tid varje dag. En dag känner hunden på sig att någonting kommer att hända så han försöker hålla mannen hemma från jobbet. När mannen är på jobbet får han en hjärtattack och dör. Men hunden kommer alltid varje morgon till stationen för att lämna mannen som inte finns och varje kväll sitter han på sin vanliga plats och väntar på mannen som aldrig kommer. Efter över ett år gör hunden fortfarande samma sak. En kväll somnar han in på sinplats vid tågstationen och ser äntligen mannen komma hem igen. Hunden dör den natten men blir äntligen lycklig igen. I eftertexterna står det att filmen var verklighetsbaserad och nu finns som staty vid en tågstation i Japan. Visst är det fascinerande att en hund kan göra så. Snacka om att ”Hunden är människans bästa vän”