Livet är en fest, en enda stor handbollsfest. Denna vecka har det naturligtvis varit mycket handbollstittande nere på heden. Det har därför varit riktigt segt att träna denna vecka. Det är handbollen som är kul och jag hade så gärna spelat själv så motivationen till uthållighets – och gymträningen har legat på noll. Jag hittar liksom inte motivationen men det är väl då man bara får göra det, utan att känna efter. När jag satt och kollade på min kusins final i Scandinavium var det riktigt jobbig. Det var ju en sån där jämn final som slutade med sadden där Kärra vann! Ett guld för goaste kusinen. Då ville jag bara spela där själv, allt folk, stämningen, musiken och handbollen. Jag ville också spela Partille.

Igår var det i alla fall handbollsfesten på Valand. Jag har riktigt roligt i stort sett hela kvällen, det är inte ofta jag har det när jag går ut. Men kvällen kanske ska börja dåligt. Man träffade så sjukt mycket folk som man inte träffat på ett tag och alla var verkligen på asbra humör. Underbart! Och ikväll är VM finalen. Gissa vilka jag håller på, SPANIEN! Jag känner på mig att idag tar Spanien hem det och Fernando Torres kommer att spela bra. Om nån kan tänka sig passa honom, som de tydligen inte ville i förra matchen! Så sjukt… Så ladda inför matchen nu, det blir ett spanskt guld ikväll!